Att jobba med hantverk

Som formgivare och konstnär vill jag gärna jobba med hantverk.
Det är nödvändigt att förstå hantverkets möjligheter och begränsningar.
Det är nödvändigt också att hitta hantverkare som en kan jobba med. Det är superviktigt med personkemi överallt och i de flesta sammanhang. Men jag tycker att personkemi är extra viktigt i Iran. Jag känner att allt sker på ett personligt plan där på gott och ont. En kan inte nöja sig med att jobba med en skicklig människa utan det måste stämma på många plan om det ska funka i längden.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag tycker inte heller att det funkar för mig med distansarbete. De flesta som jobbar med blocktryck i Esfahan vet vem jag är. Jag har varit där flera gånger och suttit bredvid hantverkare långa dagar och diskuterat saker med dom. Jag har gett mina hantverkare feedback på deras jobb i Sverige och hur folk reagerat på det. Vid varje utställning har jag skickat bilder på mina utställda arbeten och berättat om hur det har gått.
För mig är det som jag gör inte enbart en konstnärlig produktion utan ett arbete som påverkar en mångårig hantverkstradition.
Det är intressant att min närvaro har lett till att kvinnor har börjat att sitta bakom tryckbänken. Yrket är väldigt mansdominerat och min närvaro i verkstäder har väckt kvinnors intresse, de flesta från konstskolor. Det är intressant att ingen formgivare har satt sig in i blocktryck tidigare. Jag tror att traditionen och kostnaderna skrämmer bort de flesta konstnärer och formgivare. Så fort som man säger tryck då gäller det stor produktion. Man gör inte en hel serie av handsnidade träblock för att trycka några begränsade upplagor, det är därför det är så kopplat till marknaden och ekonomi.

 

Lektion ett!

En av de första sakerna jag lär mig är att linda in handen med ett tjockt skydd av bomullstyg och läder med hjälp av ett band. Det är lite komplicerat. Det ska sitta fast för att skydda handen och inte lossna när man slår till blocket. Jag också testar att använda en gummiklubba istället att slå för hand. Det funkar men det är inte lika roligt och jag får inte samma flöde som med att använda handen (film: Håkan Julander).

Här är mitt första tryck med ett enkelt block. Det svåra är att ha färgen jämnt utspridd på blocket för att få ett jämn yta, det är viktigt att inte pressa blocket för hårt eller löst i färgen. Det andra som man måste tänka på är att hålla blocket så att det blir ett rakt avstånd från tygkanten hela tiden.

focc88rstatryck.jpg

första_tryck1

Första dagen på verkstaden

Första mötet
Jag negotierar med Mäster Shirvani . Foto: Håkan Julander

Den 15:e april på eftermiddagen åker jag till verkstaden där jag ska börja trycka. Den ligger i ett av Esfahans äldsta kvarter. Jag bor i samma område för att vara nära verkstaden. I området håller många byggnader på att rasa ihop och nya hus byggs över de gamla ruinerna.
Min verkstad är också i en gammal byggnad som tillsammans med andra lokaler och verkstäder ligger runt en trädgård med ett stort mullbärsträd i. De flesta av lokalerna är stängda. Jag fick senare veta att det inte gått ihop för dem.
Herr Shirvani heter tryckaren jag ska arbeta hos. Vi beslutar att jag ska börja genast. Den första arbetsuppgiften blir att sitta bredvid honom och pensla färg i färg-hållaren, som är en stor keramikskål. I skålen finns dragant, som får en gummiliknande konsistens när den blandas med vatten. Sedan har man ett lager av filt på skålen och ett annat lager av tyg som färgen penslas på från. Mäster Shirvani pekar på en ung man i verkstaden och berättar att det arbete jag gör nu var hans arbete under ett år. Det tar tid att jobba upp sig för att bli tryckare. Men jag får sätta mig bakom ett av de låga borden redan när jag kommer tillbaka på eftermiddagen för att komma igång med att trycka.